Josef Franks stolar

Under sin livstid formgav Josef Frank ett stort antal stolar och karmstolar. Tidigt i sin karriär hämtade han ofta inspiration från möbelhistoriska förlagor. För inredningsfirman Haus und Garten, som Frank grundade tillsammans med arkitektkollegan Oskar Wlach, skapade han stolar som tydligare präglades av hans eget konstnärstemperament. Flera av hans mest klassiska stolar formgav han senare för Svenskt Tenn.

Trots den stora variationen i Josef Franks stolar återkommer några grundläggande idéer i formgivningen. Enligt Frank skulle stolen ha låg vikt och vara lätt att flytta, samtidigt som den organiska formen skulle bidra till bekvämlighet. För att motverka avgränsningar i rummet, exempelvis runt ett matbord, skulle ryggen vara transparent. Som Frank själv formulerade det: ”Man skall inte göra arkitektur med möblerna”.

Att förverkliga Josef Franks formgivning kräver stor hantverksskicklighet. På några få utvalda finsnickerier i Sverige tillverkas Franks stolar för hand, med största omsorg om material, konstruktion och detaljer.

STOL 1179

Josef Frank formgav Stol 1179 omkring 1947. Den skålformade rottingryggen, som avslutas i karaktäristiska ”öron”, ger stolen dess särpräglade karaktär. Konstruktionen är dessutom ovanligt komplex: ryggen utgör en separat del från bakbenen, vilket ställer särskilda krav på hantverket.

Josef Frank kombinerade gärna olika material i sina möbler och i Stol 1179 möts mahogny, rotting och läder. Sitsen är utförd i läder och fäst på sargsidorna med en dekorativ rad tännlikor i mässing, så kallad pärlspikning.

I linje med Franks ideal om lätta stolar med transparent rygg är Stol 1179 formgiven med sex ryggpinnar i rotting. Rottingarbetet utförs av Larsson Korgmakare i Stockholm. Överliggaren sväller ut till stolens karaktäristiska ”öron” och formas ur ett sammanhängande stycke rotting som friformas för hand, ett arbete som kräver stor hantverksskicklighet.

STOL 1165

Josef Frank formgav Stol 1165 år 1947. Stolen kännetecknas av sin genombrutna rygg i lindad rotting, stomme i mahogny och textilklädda sits. Den lätta, organiska formen speglar flera av de aspekter som Frank själv ansåg vara viktiga vid formgivningen av en stol.

Bakom det till synes enkla uttrycket finns en komplex konstruktion med omsorgsfullt bearbetade trädelar och precisa sammanfogningar. De svarvade detaljerna ger dessutom konstruktionen en dekorativ dimension. När delarna har limmats samman bearbetas mötena för hand för att bli jämna och släta.

KARMSTOL 966

I Karmstol 966, formgiven 1938, tog Josef Frank avstamp i äldre möbeltraditioner. Den hästskoformade ryggbrickan och de utsvängda benen vittnar om inspiration från antikens klismos- och sullastolar. Hantverket framträder i de många detaljerna: stolen sätts samman del för del och flera infästningar döljs i den färdiga möbeln.

Karmstolen återfinns i Estrid Ericsons inredning på Tolvekarna från 1952, då klädd i leopardmönstrad textil.